Visst är det spännande med ord. Hur vi använder dom och vad dom betyder. Ordet har en kraft och förmedlar en bild eller ett budskap och så förstår vi vad den andre menar (förhoppningsvis). Nya ord kan ge nya bilder och därmed förmedla något nytt. Jag har stött på två ord som jag just nu håller på att "smaka". Vad tänker du på när du hör "fnitterkåt"?  Hmmm.. bakgrunde ska ha varit ett tjuvlyssnande av ett telefonsamtal mellan två  personer som med stor sannorlikhet är kära i varandra. Samtalet avlyssnades hos den kvinnliga delen av paret. Hon fnittrade och bubblade för fullt under samtalets gång. Erkänn att det ger en helt ny bild av känslan i samtalet. Det är lite på modet med dessa nya ord. Ofta går det till så att man sätter ihop två befintliga ord och...... vips har man förmedlat något helt annat budskap än var för sig.

I en krönika av min bror läste jag hur han stökade till det för sig när han i en släng av ärlighetstourette slängde ur sig något ärligt på en fest. Det gick stick i stäv med dom flesta andras uppfattning i frågan. Det blev tydligen en livlig diskussion där hamnade i någon slags försvarsställning för sina argument. Men smaka på ordet. Ärlighetstourette. Visst har vi många gånger slängt ur oss något som vi egentligen tycker är rätt men förstått efteråt att..... fan, att jag sa det här just nu. Hur ska jag komma ur det här. Tja... visst är det kul med nya ord.

Ha det gott där ute.

Ju mer jag tänker på saken, destå tydligare tycks det mig att livet helt enkelt är till för att levas...

Goethe

Ha det gott där ute.

Många av "våra" myndigheter har ändrat målsättning. Från att mål som är verksamhetsbaserade till mål som handlar om budget. Att det snart inte finns poliser på nättern där jag bor är liksom en vardag som ingen knappt ifrågasätter. Pratade med en som jobbade på psykiatrin för en tid sedan som berättade att där hade inte alla tjänster varit besatta dom senaste 15 åren. Men det var liksom inget att hetsa upp sig över. Det var den vanliga vardagen där... att det alltid fattades någon.
Senast i raden är Försäkringskassan Dalarna. I tidningen kan man läsa att man ska satsa på att bli bättre i kundkontakterna. Tillgängligheten ska öka och alla ska uppleva en förbättrad service. Hur kan dom själva tro på det? 1500 ska sparkas i Sverige för att budget ska hållas. Om det blir bättre när dom slutar så måste det ju betyda att dom har pillat sig i naveln och drckit kaffe på arbetstid under dom senaste åren. Kanske direkt varit störande på andra arbetskamrater så nu när dom slutar så blir det.... bättre. Självklart är det inte så. Här i Ludvika där jag bor så skulle det också bli bättre. Här kom man med det genomtänkta förslaget att i stället för att ha öppet varje dag på kontoret så man kunde ta emot besökare så slog man igen det fyra dagar i veckan. Den femte dagen så drämde man i med två timmars öppet. Det har varit flera repotage i tidningarna att  det numera är kö ända ut på gatan. Människor har tagit ledigt från sina jobb men hinner inte fram till handläggaren på två timmar så man måste ta ledig nästa dag igen från jobbet/skolan eller vad det är.  Men ändå..... uttalar sig en representant från försäkringskassan att det blir bättre än tidigare. Jag menar att man har blivit bättre på att bli sämre
Suck.

Här kommer en fortsättning av mitt tidigare inlägg från i maj. Det har nämligen kommit till min kännedom att självaste generaldirektören Curt Malmborg verkligen kollar upp att man inte gör ett för bra jobb på kassan. Vid sitt besök i Dalarna besökte han ett o annat kontor där man har öppet för kunder några timmar i veckan. Resultatet blev pekpinnar till personalen att man inte får ha så mycket service åt kunderna. Man måste bli bättre på att hjälpa mindre. Dvs att inte hjälpa till att få fram uppgifter. Det måste kunderna själva göra mer av. Han föreslog också att man skulle ta bort stolarna i väntrummet och på dom rum man tar emot besökarna. Det kanske också kan minska kontakten...

Ha det gott där ute.

Dagen har jag tillbringat på ett vatten som, än så länge, är renare än vad Zoloftfirren hade. Jag har fiskat i 8 timmar på en sjö i Dalarna. Det var lite svala vindar men där i mellan så lyste solen. Det var skönt. Det spelar inte så stor roll att fiskarna simmar vidare. Visst hade det varit trevligt med en öring eller två. Även gårdagen blev trevlig för min plånbok. Det är nog första gången jag skriver detta men min tonårsdotter besökte ett köpcentrum och tittad på kläder. Hon hittade inget....

Det är ny vecka på gång... Jag vet att jag har en hektisk dag i morgon men sedan tror jag att veckan är ganska ok. Det blir spännande på onsdag då vi ska ha ett möte. Troligtvis blir det så att vi som jobbar på jobbet.... bildar bolag och köper verksamheten...

Ha tänkt att avsluta helgen med en deckare på 4:an men det var något tonårsdravel i 5;an och nu skulle man har fler apparater...

Ha det gott där ute.

I början på veckan simmade en fisk omkring i Riddarfjärden. Det var en fisk som hade några år på nacken. Den hade sett undersidan på en och annan djurgårdsfärja skulle man kunna säga. Fiskar är egentligen ganska lika människor. Så där på ålderns höst så kan det bli lite värk i kroppen om man har simmat många mil och likaså kan ett visst tungsinne krypa på. Så var det inte på något sätt för denna fisk. Han var fullständigt smärtfri i sin kropp och psykiskt i fullständigt balans. En dag fångades denna fisk av en fiskare. Han råkade hamna på ett labb där man undersökte honom ordentligt. Det visade sig att firren hade rester av antidepressiva medel i kroppen och likaså smärtstillande. Det här kan man läsa på texttv idag. Visst är det lite läskigt....

Ha det gott där ute.

Så har jag då fått ytterligare ett bevis på ojämlikheten i samhället. Hur man som pappa till en barn blir "bortkopplad" av samhället. Min yngsta dotter är skriven hos mig. Självklart har skolan både min adress och telefonnr. Det är naturligtvis ok att skolan höra av sig till modern men vad tror ni händer? Man hör ALLTID av sig till mamman. Min tjej går i 8:an nu och om jag räknar från dagis så har det kanske hänt vi tre tillfällen att jag blivit kontaktad inför möten. Alla kontakter av  alla dom kvinnor som jobbar inom skolan och dagisfröknarna sker till en annan kvinna. T o m ev post skickas i första hand till modern. När jag ett antal gånger påpekat att det går att skicka två brev vara av ett går till pappan så blir alla förvånade och sedan sprids skammens rådnad över ansiktet. Men löfet om förbättring kommer så ett brev men sedan faller det i glömska att det KAN finnas ytterligare en anvarsfull förälder utöver modern runt ett barn. Jag ger upp.

Ha det gott där ute.

Det här tilldrog sig en morgon den 6 februari 2007. Det var oändligt mörkt den där morgonen när jag vaknade. Visst lyste nattens nysnö upp en del men - 18 på termometern gjorde sitt för att hålla tillbaka glädjen över att det äntligen var fredag. På väg till jobbet så började jag planera för helgen. Jag behövde naturligtvis handla. Det var som vanligt en fredagsfråga. Till det behövde jag en del kontanter så ett bankbesök var givet. Det blev en lucka på förmiddagen så jag avverkade mina 75 m som jag har från min arbetsplats till den bank som förvara mina pengar till sämsta möjliga ränta. Redan på håll så jag en frusen liten människosamling framför bankdörren. Som nr två i kön fram till bankomaten stod en äldre dam. Hatten satt lite på sned och i en vindpust så flög den av. Då blottade ett hår som den morgonen inte hade fått sedvanlig uppsättning. Efter en löptur på ca 10 meter hann hon ifatt sin hatt. Raskt borstade hon ur en del snö som fortfarande föll.

När jag nästa var framme vi bankmatkön så hände något längre bak. Det var en yngre man som halkade på en isfläck. Tydligen tog fallet illa. Han låg kvar enstund och vred sig i smärtor. Två män hjälpte honom på fötter och frågade hur det gick. Han svarade något som jag inte uppfattade men tolkade som om det kanske inte gick helt bra. När jag sedan kom fram till kön så kunde jag se personernas ansikte. Flera var högröda i ansiktet av kylan. Några hade en tom blick när man stirrade framåt i kön. Det var en kompakt tystnad. Det var bara vinden som hördes till ett tyst komp av den snö som föll allt tätare.

Själv tog jag kurvan runt kön och gick in i banklokalen. Där fanns ett tänt ljus vid kassan. En vacker kvinna i 30 års ålder log mot mig och önskade mig en trevlig dag när hon hjälpt mig med mitt ärende. Hon avslutade med att fråga om jag ville ha ett bankomatkort. Jag log tillbaka och svarade nej.

Ha det gott där ute.

Ibland tror jag att man kan vidga sitt eget liv genom att reflektera över hur andra har det. Har du någonsin funderat över hur det är att vara en älg? En del i vårt avlånga land kanske har det men jag gissar att dom flesta har det inte. Vilka frågor är då värda att ställa i ämnet?  Tja....  hur känner en älg glädje t e x . Man kan ju ana hur det går till i brunsttider men annars då? Kan man tänka att det är när man kommer till den där gläntan i skogen med perfekt bete. En liten höjd intill att lägga sig och vila på efter maten.... Eller ilska över att någon djävel har betat av det mesta och det finns bara lite halvvissna strån i kanten. Kan man tro att vädret spelar roll? Jag menar vissa beröringspunkter finns ju när dom ändå lever utomhus hela tiden. Tänk bara på hur just det är... om man själv skulle leva utomhus? Tänk om husen inte hade tak idag. Hur skulle det vara då? Ja.... erkänn att det finns lite att fundera över när man vidgar sitt tänkande...

Ha det gott där ute.