Tack för alla tänkvärda kommentarer på mitt inlägg om tak. Jag förstår att det berör många.

Med detta inlägg vill jag önska er alla.

ETT GOTT NYTT ÅR.

Ha de gott där ute.

Nu ska jag skriva om något som dom allra flesta människor har i detta land har men ytterst få tänker på eller uppskattar. Det är på något sätt en total självklarhet för många dock inte för mig. Det gäller tak. Ja... tak på huset. Hur skulle livet vara utan tak? Tänk dig en regning natt du ligger där under täcket och det smattrar på taket. Tänk dig sedan samma situation men utan tak? ... just det, då blir det inte så himla mysigt. Tänk att gå omkring med regnställ inomhus för att man ännu inte uppfunnit taket!! Eller att det kommer ett snöfall och man måste börja med att skotta upp en gång från sovrummet till toaletten!! Detta har ytterst få männsikor reflekterat över och skälet är naturligtvis att för många är det en självklarhet att det finns ett ... tak. Jag vill med detta tunga inlägg starta en folkrörelse för att stärka takens status. Det finns en rad frågor att jobba vidare med. Sköter vi våra tak som vi borde? Kan taken göras annorlunda? För att verkligen förstå takens betydelse i våra liv så kanske vi skulle starta ett hotell utan tak där människor kunde hyra in sig en natt. Ja.. nu när vi upptäckt frågan så kanske det finns fler.

Ha det gott där ute.

Jag väntar på mina skor. Ja.. inte just nu kanske i denna sena kvällstimmen. Det var nämligen så att i början av november (tror jag att det var) så köpte jag mina livs dyraste skor. Ett par handgjorda spanska cowboys boots för nästan 2000 spänn. Det var hos en skomakare i den vackra stad jag bor i. Han hade ett par på sig vid köptillfället och berättade att dom köpte han 1976. Visserligen hade han sulat om dom några gånger men jag föll som en fura i en höststorm på kalfjället för det argumentet. Efter två veckor så började jag känna terrängen genom sulan. Den liksom föll i bitar för att några dagar gå helt av. Jag gick naturligtvis tillbaka till affären. Skomakaren blev röd i ansiktet. Han kunde titta in i hela skon och såg att det var felkonsturerad. Några dagar senare var jag åter i affären och då förklarade han att det tydligen hade varit någon slags spansk pryotyp i fabriken. Det kanske blev lite för mycket Riojavin på den siestan för han hade vänt något järn i hålfoten åt fel håll. Nåja, nu ska det vara ett par nya boots på väg från Spanien. Han skulle ringa mig när dom kom....

Ha det gott där ute.

Det är dags att redovisa den omröstning jag har haft om julens beydelse för oss människor. Det var en ovanligt stor aktivitet och röstvillighet.

Det fördelade sig så här:

Tre procent älskade julen.

47 procent vägrade att delta i denna köpmmanna hysteri som det innebär med överkonsumtion av prylar vi egentligen inte behöver.

50 procent tyckte att enda fördelen är att man är ledig från jobbet.

Det var 382 personer som röstade.

Ha en bra dag där ute.

Nu har jag en lång stund försökt komma på något att skriva på bloggen. Olika uppslag har dykt upp i mitt huvud för att sedan blekna som idé när jag försökt formulera mig. Det är liksom inget som "tar fart" och växer när jag försöker tänka. Jag får fundera vidare, kära läsare, och återkomma med något som jag funderat på.

Ha det gott där ute.

Så är det dags att sumera julen vad gäller julkort. Jag minns inte det exakta antalet med är helt säker på att jag har gått back. D v s att jag skickat fler än vad jag har fått. En inte helt tillfredställande känsla. Här gör jag både en energimässig och ekonomisk insats och den borde belönas fullt ut. Varje år tänker jag att jag skulle föra någon slags lista. Alltså skriva upp vilka jag skickar till och vilka jag får ifrån. Det blir aldrig av. Min ömma moder säger att jag borde spara julkorten som jag fått till näsa år och då plockar jag fram dom och ser vilka som ska få... Det kan vara värt att reflektera över en annan sak runt julkorten. En gång om året går jag ut i hallen och dra ut lådan längs ner i hallbyrån. Där får jag ägna några minuter åt att leta efter en rosa adressbok. I den boken finns människors adresser som jag hade kontakt med för många år sedan.  Ska man skicka ett julkort till en person man inte träffat eller pratat med på 10-15 år? Vill man något med att skicka ett julkort? Borde man inte prata med personen istället? Nåja, jag får fundera inför nästa år.

Ha det gott där ute.

Så har jag då satt mig här vi min dator för att skriva några rader. Jag har faktiskt ingen idé om vad jag ska skriva. Det har varit ett antal mycket bra dagar sedan jag gick hem från jobbet i fredags. Det där med julen har liksom funnits på "sidan om" och inte fyllt mig så väldigt mycket. Det är andra saker som fyllt mig. Saker om behöver tid för eftertanke för att landa där jag vill att dom ska landa. Julen har jag också hunnit med. Trevligt men några mycket nära igår. Trevligt idag men ytterligare några nära människor. Sitter här och väntar på att min gode vän ska ringa. Vi ska dricka gott och prata om allt viktigt som finns i livet lite senare ikväll. Vad du än är....

Ha det gott där ute.

GOD JUL på er ute i stugorna...

 Ha det gott där ute