Det här tilldrog sig en morgon den 6 februari 2007. Det var oändligt mörkt den där morgonen när jag vaknade. Visst lyste nattens nysnö upp en del men - 18 på termometern gjorde sitt för att hålla tillbaka glädjen över att det äntligen var fredag. På väg till jobbet så började jag planera för helgen. Jag behövde naturligtvis handla. Det var som vanligt en fredagsfråga. Till det behövde jag en del kontanter så ett bankbesök var givet. Det blev en lucka på förmiddagen så jag avverkade mina 75 m som jag har från min arbetsplats till den bank som förvara mina pengar till sämsta möjliga ränta. Redan på håll så jag en frusen liten människosamling framför bankdörren. Som nr två i kön fram till bankomaten stod en äldre dam. Hatten satt lite på sned och i en vindpust så flög den av. Då blottade ett hår som den morgonen inte hade fått sedvanlig uppsättning. Efter en löptur på ca 10 meter hann hon ifatt sin hatt. Raskt borstade hon ur en del snö som fortfarande föll.

När jag nästa var framme vi bankmatkön så hände något längre bak. Det var en yngre man som halkade på en isfläck. Tydligen tog fallet illa. Han låg kvar enstund och vred sig i smärtor. Två män hjälpte honom på fötter och frågade hur det gick. Han svarade något som jag inte uppfattade men tolkade som om det kanske inte gick helt bra. När jag sedan kom fram till kön så kunde jag se personernas ansikte. Flera var högröda i ansiktet av kylan. Några hade en tom blick när man stirrade framåt i kön. Det var en kompakt tystnad. Det var bara vinden som hördes till ett tyst komp av den snö som föll allt tätare.

Själv tog jag kurvan runt kön och gick in i banklokalen. Där fanns ett tänt ljus vid kassan. En vacker kvinna i 30 års ålder log mot mig och önskade mig en trevlig dag när hon hjälpt mig med mitt ärende. Hon avslutade med att fråga om jag ville ha ett bankomatkort. Jag log tillbaka och svarade nej.

Ha det gott där ute.

Ibland tror jag att man kan vidga sitt eget liv genom att reflektera över hur andra har det. Har du någonsin funderat över hur det är att vara en älg? En del i vårt avlånga land kanske har det men jag gissar att dom flesta har det inte. Vilka frågor är då värda att ställa i ämnet?  Tja....  hur känner en älg glädje t e x . Man kan ju ana hur det går till i brunsttider men annars då? Kan man tänka att det är när man kommer till den där gläntan i skogen med perfekt bete. En liten höjd intill att lägga sig och vila på efter maten.... Eller ilska över att någon djävel har betat av det mesta och det finns bara lite halvvissna strån i kanten. Kan man tro att vädret spelar roll? Jag menar vissa beröringspunkter finns ju när dom ändå lever utomhus hela tiden. Tänk bara på hur just det är... om man själv skulle leva utomhus? Tänk om husen inte hade tak idag. Hur skulle det vara då? Ja.... erkänn att det finns lite att fundera över när man vidgar sitt tänkande...

Ha det gott där ute.

Jag har just blivit kallad "när nog idiot" på denna blogg. Det är i mitt inlägg om Jan Stenmark tidigare som väcker detta behov av klagörande hos läsaren. Jan Stenmark är ett geni får jag vet med stor tydlighet. Jo.. det kanske är så att Jan Stenmark är ett geni och jag en idiot. Det har aldrig varit en fråga för mig. Jag blir lite osäker på vad jag ska göra med denna nya kunskap om mig själv. Det kanske märks på andra sätt än i denna blogg. Min chef har inte sagt något på jobbet men det torde väl vara en tidsfråga innan det lyser igenom. Chefen kanske förbereder sig som bäst hur samtalet ska  läggas upp. -Hör du lille vän, nu är du slutgiltligen avslöjad som en helt inkompetent medarbetare. Vi kan bara se att du har en framtid som gemsorterare på detta kontor.... Vilken himla tur att jag fick en skaplig löneökning förra veckan...

Ha det gott där ute.

Så har då årets kommunfest varit. I det lilla gäng som jag gick med så var det en som inte någon gång besökt den beryktade festen. Hon kunde informera att det bestämda ryktet som fanns var att alla brukar vara dyngraka. Nåja, väl på festen hamnade jag bredvid en färgstark man. Han hade flammor på sin nyinköpta skjorta som hans mor strukit åt honom. Han jobbade på sopstationen och lyssnade på Snowstrom i sin stereo. Han hade något saligt i blicken när han pratade om kvällen höjdpunkt, uppträdandet av just nämnda Snowstrom. Något senare kunde man se hans flammor lämna platsen vid bordet och försvinna i riktning mot scenen.

Frågan är om inte mötet med den personen var kvällens höjdpunkt. Vid ett tillfälle under kvällen fanns det ett rykte att 250 kg kärlek skulle spela på festen. Jag och mitt sällskap försökte ivrigt kolla upp det hela då vi tyckte att det skulle kunna bli en annan höjdpunkt att se ett band vars stora hit är en sång vid namn "bånka bäver". Här kan man ju ana ett slags musikaliskt nytänkande men... nu visade det sig att bävern bånkades i en annan lokal i vår lilla stad. Nåja, det var en ganska bra kväll totalt sett.

Ha det gott där ute.

Jag har inte skrivit i min blogg på några dagar. Jag behöver förståss inte förklara men... det har varit mycket på jobbet och det har varit bristande fantasi vad jag ska skriva om. Jag är osäker på om min fantasi är större idag... Det blir lite av en slappar dag idag. Huvudnummret är kommunfesten i sporthallen och folkets Hus. Jag kan inte påstå att mina förväntningar är särskilt stora. Det kan vara ett trevligt sammanhang men det är också så att även trevliga sammanhang tar en viss mängd energi. Jag skulle nog föredra att tillbringa det  kommande dygnet på samma sätt som jag tillbringat det som gick.....

Lite nyttigt får det ändå bli idag. Ska plocka bort mer saker inför vintern. Men det blir inga prestationskrav....

Ha en bra dag.

Kille har något...

http://www.youtube.com/watch?v=4ZvJY1NkKU4&mode=related&search=nyckelharpa%20nordfors%20sweden%20bellman

Ha det gott där ute...

Det är en hel del som tar min energi just nu. Fem intensiva samtal på jobbet idag som krävde en hel del energi. En dust med min tonårsdotter krävde sitt. Det där går bra men kör man på för länge så blir det lite si o så hur man fyller på energi. Saker som ger energi i vanliga fall kan man inte riktigt ta till sig då man inte blir riktigt närvarande. Nåja, det är ingen större fara på taket men det skulle vara skönt att bara vara... Inte helt fel med semester egentligen. Tja.... det kanske var en idé. Det är väl snart 10 år sedan men jag minns en höst då det fack jag var medlem i strejkade. Det var en fantastisk känsla. Bara vara hemma sådär en vecka mitt på hösten. Det känndes så otroligt lyxigt. En massa tid som bara fanns. Från början visste man ju inte hur länge man skulle vara hemma så hur långt man tittade mot horisonten fanns det inget slut. Skönt.

Ha det gott där ute.

Visst är det fantastiskt. Man kan tydligen ta en bild av sig själv o skicka in till ett bolag och vips så får man veta hur man ser ut när man är 70 år. Mitt brorsbarn har nyss fyllt 4 år. Jag ska ta upp frågan med henne....

Ha det gott där ute.