Veckans sista arbetsdag.... det känns skönt. Först ska ju den här dagen avverkas. Får nog lov att erkänna att jag är lite upprymd från igår. Det ÄR skönt för själen att sjunga. Lite av en rivstart blev det där det framkom att kören ska uppträda på Lördag. Det blev alltså en slags generalrepetion direkt. Nåja, jag är inte säker på  att jag är en förstärkning för kören ännu så jag är inte helt säker på min medverkan.

Det fanns en sak från gårdagskvällen som jag är mindre nöjd med. När jag deltog för ett antal år sedan så stod vi i grupper på ett stort golv utifrån olika stämmor. Igår satt vi o stolar i en cirkel runt körledare. Visserligen en cirkel i flera led men..... Som jag minns det så var det mycket mer tryck i stämmorna när varje stämma stod samlad i en grupp... Jag ser fram emot fortsättningen.

Ha det gott där ute.

Kan du joddla? Jag kan inte det men har ändå ambitionen att börja sjunga i kör. I kväll börjar äventyret. Jag vet ungefär vad som väntar efter som jag deltog i kören för några år sedan. En händelse gjorde att jag slutade men nu gör jag ett nytt försök. Det är fantastiskt gott för själen att sjunga tillsammans med andra människor. Eftersom jag inte kan sjunga så bra så blir det ett sätt att utmana sig själv en del. Bara det.... mår man bra utav. Mannen som leder kören ser till att hålla det på en nivå där alla känner att det är möjligt. Jag ser fram emot kvällen...

Ha det gott där ute.

Igår besökte jag en av ett antal nerlagda gruvor i trakten där jag bor, Stollbergsgruvan. På en informationstavla kunde man läsa att Gustav II adolfs besökte platsen någon gång på början av 1600-talet. Tanken svindlar. Jag traskade alltså omkring i hans fotspår och tittade ut över nejden. Tänk om jag varit där samma dag som han. Tänk om vi kunde ha talats vid. Det skulle ha varit en oväntad situation så jag har inte riktigt klart för mig vad jag skulle fråga honom om men tanken blir ännu mer spännande att fundera över om man vänder på det. Vad skulle Gustav ha frågat mig om. Vilken fråga var viktig för honom om han fick välja ut en?  Det kan man, så klart, aldrig veta. Troligtvis skulle han inte ha frågat om mitt mobilnummer. Inte heller vilket lag som tog SM-guld i hockey förra säsongen. Troligtvis skulle han inte känna till "musses" fantastiska lopp i Japan här om dagen. Nä... jag får fundera vidare på vilken viktig fråga han skulle välja.

Ha det gott där ute.

Att dejta och få kontakt med det motsatta könet via nätet blir allt vanligare. Kanske ett bra sätt för oss stressade nutidsmänniskor att när vi har tid "kolla läget". Absolut ett bra sätt att få kontakter som man aldrig skulle ha fått annars. När man är på en sajt så behöver man förståss ett namn. Det är inte så vanligt att man använder sitt alldeles egna namn utan det blir ett sk nickname. Spelar det någon roll vad man heter som nickname? Jo.. jag tror det gör det. Kan det var så att Prutten 5 väcker rätt sorts känslor till kontakt. 240 Raggare kanske når sina "damer", vad vet jag? Ambulanskorven kanske gör damerna vilda? Besten 66 och Pluppen är andra exempel. Våtibrallan och drslang är ytterligare exempel. Jag vet ju inte vad dessa herrar söker men....

Ha det gott där ute.

Uppmärksamma läsare av min blogg kanske har uppfattat att jag är kritiskt till hur allt mer ska funger i samhället utan att människor har kontakt med varandra utan någon slag automatik ska lösa frågan. T e x ringer du till kassan så ska du trycka på hela knappsatsen för att hamna i någon tjänst. Och trycker du fel...... då..

Skolan gör också sina försök att undvika kontakt med föräldrarna. Där jag bor har man startat en slags sajt där lärare och föräldrar ska hålla kontakt. Varje elev får sin sida och där ska man kunna läsa och lägga in kommentarer. Självklart har man inte frågat föräldrarna: Känner ni ett behov av att ha en sida på nätet som son ni kan besöka om ni vill veta hur det går för era barn i skolan? Fråga är om man frågat lärarna? Förra året var sidan igång hjälpligt. Alla lärare orkade inte skriva in något och förmodligen så var datakunskaperna så bristfälliga hos en del lärare att man inte klarade det. En sliten mattelärare jobbade halvtid med att få igång sidan för skolans räkning. Jag vet inte om det blev för mycket för honom. Han har nu slutat på skolan. Jag kollade sidan nu denna termin. Min dotter går fortfarande kvar i förra årets klass. Jag har inte vågat berätta för henne.

Vad är det för fel att föräldrar och skolan pratar med varandra?

Ha det gott där ute.

Jag prenumererar på "Ett ord". Varje dag får jag bakgrunden på ett ord i min mailbox. Idag var det om ett djur.

Det stod såhär. Redan 1667 visste vi i Sverige vad Orangutangen var. Åtminstone är det då som ordet dyker upp i skrift. Stavningen skiljde sig från dagens nästan hundra år senarei en reseskildring utgiven 1735: "sedemera besågo vi en Oran Utan, en slags stora babianer.

Ordet kommer från det malaysiska språket. Oran betyder människa och Utan betyder skog. Så... då blir det alltså skogsmänniska.

Ha det gott där ute.

Det har varit en slapp dag idag. Mest har jag häckat framför tv:n och tittat på friidrott. Det var så klart kul att det gick bra för Carolina C. Nä... jag har ätit o sovit. Hämtade dotter hon farmor och ungicks med mina föräldrar några timmar. Handlade mat och lyckades till slut förhandla till mig telefonen av min tonårsdotter för ett telefonsamtal till min gode vän. Det var som vanligt givande. Nu får jag avsluta detta svammelinlägg. Sopranos börjar vilken sekund som helst.

Ha det gott där ute.

Det går mot hösten. Det känns inte bara på vädret och den annorlunda luften det märks på andra sätt också. Jag tänker  framför allt på två. Vardagslivet har återgått till någon slags normalliv med struktur. Tonåringen ligger inte o grymtar i sängen drygt halva dagen. Det märks också på att det varje dag ligger ett halvkilo lappar från skolan på köksbordet som ska skrivas under. Skolan... ja. Tänkte skriva om ett förskräckligt föräldra möte där som gick av stapeln för ett år sedan. Det har satt sådana spår i mig så jag inte vågat skriva om det tidigare.

Det tilldrog sig en bit in på höstterminen. Det var väl några olika saker på dagordningen men det viktigaste punkten var ordningen i klassen och hur hårt läraren kunde ta i när det gäller den enskilde eleven. Det inleddes med att ordningsreglerna delades ut och små grupper bildades av föräldrarna. Mötet leddes av tre lärare som inte på något sätt utstrålade auktoritet. Dom hade säkert 5-600 högskolepoäng tillsammans. Jag har naturligtivs inte sett deras kursinehåll men gissar att dom kan skrapa ihop 5-10 poäng tillsamman i konflikthantering.

Nåja, som första punkt på ordningsreglerna stod att det var förbjudet att ha explosiva saker med sig i skolan. Jag höll på att trilla av stolen. Vad betyder det? Är det bomber i skolan? Kan jag som ansvarig förälder skicka mitt barn till skolan om det finns sådana risker? Om det nu finns en sådan regel så måste det ju betyda att det finns bomber eller andra explosiva saker i skolan.

Mina tankar gick nu tillbaka till mina föräldrar. Jag minns när jag var själv hemma o väntade på att dom skulle komma hem från föräldramöten. Hur var det då? Pratade dom om bomber på sina klassträffar? Jag minns aldrig att min far pratade allvarligt med mig att :nu lille XXXXXX så har vi föräldrar kommit överens om att det är förbjudet att ha bomber i skolan, aj aj.

Nä.. jag tror inte jag har glömt. Frågan är varför finns det som en regel i skolan nu.. på 2000-talet. Svaret finns i sammhällsutvecklingen och framme vid kateden. Som jag minns min skolgång så fanns det auktorieter i skolan. Vuxna som vågade kliva fram och säga ifrån. Kanske var det också så på föräldrasidan. (blir lite mer osäker där då jag bara haft två föräldrar). Så här står dessa tre osäkra lärare framme vid kateden och vider sina händer om hur dom ska hantera auktoritetsproblem i skolan. För att hitta något litet stöd för att våga tycka något till eleverna så måste man skriva ner regler. Alltså om skolan o rektorn har skrivit att man inte får ha bomber så får man inte det. Jag menar att det är en farlig pedagogik. Så här efteråt har jag kommit på att ett klart o tydligt skriftlig markering mot nervgas kanske skulle var på sin plats. Det måste finnas en slags sunt förnuft som man som vuxen vågar stå för. Men... percis som det finns curligföräldrar så finns det naturligtvis även curlinglärare....

Ha det gott där ute.