Det är snudd på katastrof. Har fått klart för mig att Lars Winnerbäck ska spela ikväll på peace&love i Borlänge ikväll. I Ludvika där jag bor pågår Ludvika festen. Visst är det trevligt att det ordnas något i sta´n men artisterna.... Suck. Ikväll är det bl a Rockfolket och Burken... Jag menar... Ikväll var det ett band som hette Rotvälta. NÄÄÄÄ om jag hade vetat så hade jag varit i Borlänge ikväll.

Ha det gott där ute.

Det händer mycket för en del i affären. Jag tänker på det där området som finns exakt innan kassan där kön bildas. Det kan handla  om några meter innan man kommer fram till den finniga tonåringen i kassan som fått sitt första sommarjobb. Denna historia tilldrar sig för ca en timme sedan. En gamal dam stapplar sig fram dom där metrarna och ställer sig i kön. Efter en stund är det dags att ta ytterligare ett steg i kön. Hon sätter kroppen i rörelse men blir avruten mitt i steget av en  väninna som kommer stapplande från ett annat håll. Det givna samtalsämnet blir naturligtivs vädret. Ytterligare en gamal dam kommer från andra hållet (varifrån kommer alla gamla damer mellan kl 12-13 egentligen). Dessa "teamoldgirls" har nu många saker att avhandla. Den första damen kommer nu på att hon för en stund sedan blev avbruten mitt i ett steg och den halvmeter som var då att ta igen i kön har nu vuxit till en meter. Kroppen sätts återigen i rörelse och denna gång sker en förflyttning. Dom två återstående damerna blir snopna vad det tredje "tog vägen" men strax har dom henne inom synhåll igen och så  återuppstår samtalet om om innehållet i senaste "Hänt i veckan". Den första damen bli så exalterad över innehållet att hon helt tappar kontrollen på sin köplats. Raskt betalar människorna framför henne medans hos själv uppsluppet har återgått till vädret som behöver analyseras ytterligare en sväng. (Under hela denna resa står jag efter dessa damer i kö). Med ett ögonkast får jag syn på den nyblivna kassörskan. Man kan se hur hon överväger olika alternativ för att få uppmärksamhet så hon kan genomföra den för båda parter önskvärda transaktionen av varor o pengar. Damen väcks ur sitt väderresonemang av en diskret hostning av den finniga tonåringen. Oj, ropar den första damen ut över halva butiken, är det min tur. Sedan följer en stund med samprat med den finniga kassörskan. Olika vinklingar om hur dyrt det blivit följs av en resume av Anders Lundins framträdande på Skansen här om dagen. Den gamla kvinnan märker inte att kassörskan har obefintligt med bidrag till samtalet och pratar vidare som om "Allsång på Skansen" är det som livet kretsar omkring om man är just.... finnig tonåring. Dom gamla väninnorna däremot kommer med glada inlägg i det ensidiga samtalet.

Själv genomgår jag en helt ny typ av inre kris längst bak i kön. Jag har lunch från mitt arbete och några minuter på mig att uträtta några viktiga ärenden. Jag försöker tänka på annat. T o m Anders Lundin får några tankar innan jag vaknar upp men hela tiden återvänder mina tankar till att hur man kan lösa detta problem. För pensionären är det kanske dagens händelse att prata om Anders Lundin med en ointresserad kassörska. För mig är stresspåslaget stort och jag får börja omplanera min dag för möjligheten försvann att göra dessa ärenden. Jag ser två möjligheter. Förbjud pensionärer i affärerna mellan kl 12-13... eller.... ha en egen pensionärskassa. Här kan dom få dividera i lugn o ro om både hemorodjer och väder. Kanske en/flera sittplatser kan ordnas på den väg som görs lång fram till den utbytta och betydligt äldre kassörskan....

Ha det gott där ute.

Jag har ägnat en hel del tid åt att fundera på varför det är så sällan man ser tjejer stå vid grillen och vända kött. I det område jag bor så är det alltid mannen som står där... i regn o sol. I mina tankar har jag vänt på frågan. Är det mannen som vill stå där vid grillen, kanske. Det kanske är något speciell att stå där och värma bitar av döda djur. Det kan vara en nedärvd överlevnadskonst. Vi har egentligen aldrig bett om att få grilla. Det har bara blivit så. Vi släppte klubban och grep grilltången istället. Det finns nog också en dimension av fara som gör att killarna tar sitt stenålderansvar och bemästrar dom starka naturkrafterna medan vi inbillar oss att kvinnorna beundrande tittar på. I så oerhört många andra samhällsfrågor drivs kravet om jämställdhet men inte i grillfrågan.

Det kan vara såhär: Ytterst handlar det om ögonfransarna. Och att det är skönare att koppla av med ett glas vin.... Dom är smarta....

Ha det gott där ute.

I morgon kommer Kristus Sjögren till Ludvika där jag bor. Du har kanske läst boken av Mark Levengood  där barn pratar om gud. Det var en pojke som bodde i Värmland. Han berättade att den där Jesus var det inte så allvarligt med i Värmland. Men däremot Kristus Sjögern.... den känner många till.

Nåja, Kristus Sjögren får klara sig utan min medverkan (vilket herr Sjögren säkert gör). Själv får jag ta mig ann Ludvika Festen på till helgen. Annars fortsätter semesterkänslan att infinna sig. Jobbet suger inte lika mycket energi. Man kanske hinner bli i balans fram till semestern.

Ha det gott där ute.

Jag har en brorsdotter som numera har sprungit upp i en ålder av tre år. Hennes föräldrar har valt att "placera" henne i ett kristet dagis. Ja.. det ska vara en kristen profil på verksamheten. Frågan är hur det påverkar min brosdotter? Är det bra att påverka barn alls i den typen av fråga när dom är så små. Hon går omkring och sjunger att " jesus är jättebraaaaa", "jesus du ääääär gud". Enligt obekräftade uppgifter händer det att hon sätter sig upp i sängen mitt i natten och gastar halleluja och omedelbart lägger sig ner o somnar om. Som den ansvars kännande person jag är så är jag orolig för henne. Hur påverkar personalen denna lilla tjej? Vad får hon med sig för "bilder" av tillvaron? Vad kommer denna "profil" på dagiset att göra med henne?

Det får bli ett allvarligt samtal med min bror....

Ha det gott där ute.

oerhört trött man just nu. Två koppar kaffe har det blivit men ännu har jag inte vaknat ordentligt. Kanske är det dagens arbetsuppgift som väntar som bidrar till tröttheten. Jag ska nämligen dra igång med statestik. Nä..... någon räknenisse skulle jag aldrig kunna bli....

Ha det gott där ute.

Helgen går mot sitt slut. Det har varit en bra helg. Visst hade man önskat att det var bättre väder men ..... det kan man inte bara beställa sådär. Trorts att det var runt 13-14 grader på midsommarafton så vill jag nog säga att det gick att sitta ute och grillkvällen blev lyckad. Det känns lite som om man "sovit ifatt". Vakande för en stund sedan av ett SMS. Det var min arbetskamrat som hörde av sig. Jag får erkänna att jag glömt att jag lovat att hjälpa henne bära soffan nu när hon ska flytta. Hon ville att jag ska komma tidigare.

Ha det gott där ute.

Nu är det snart midsommar och vad vi än tycker om denna helg så gissar jag att vi alla har några minnen om svunna tider. Antingen har vi vaknat till på natten med en tältpinne i ögat eller som jag minnen som behöver bearbetas om ändlösa ringar runt en stång.

Jag var inte gammal då min mor tog mig med till närmaste festplats. Här skulle dansas runt en stång. Troligtvis är det obeabetade trauman från dessa tillfällen som gör att jag har svårt för dans i allmänhet och ringdans i synnerhet även idag. Det hela inleddes med att någon loklat förankrad skånska tog ton. Då menar jag tog ton. Dom skånska RRRR:en  rullade över byggden. Här skulle det föreställas både Grrrrrrodor och rrrrrrävar. Man gjorde så många konstigheter (redan då) för att göra andra glada. Min mor såg så lycklig ut när jag skuttade omkring där bland en massa andra förvirrade barn. Den välordnade ringen upplöstes och dom mest märkligaste ansiktsuttyck kunde beskådas hur en svensk groda såg ut. Ett  snabbt  nytt skorrande RRRR och vips återuppstod ringen igen. Jag minns vid ett tillfälle (och det blev det enda tillfället) att jag tog mod till mig och gick fram till Skånskan. När jag kom närmare så såg jag att hennes blick fladdrade i fjärran och rent mekaniska skrek hon på det främmande språket " vi ärrrr o musikanterrrr" o så vidare. I en av ytterst få pausar fick ett ord med i laget. Jag gav henne förslaget att vi kanske kunde ta något av ABBA istället. Tror ni hon lyssnade? Nä....  för ett ögonblick kanske man kunde skönja en ryckning i ögonvrån på henne till mitt förslag om ABBA men sedan drog små grrrrrrisarna igång med en frenesi som jag inte trodde vara möjlig.

Det var där (som 4-åring) jag gav upp för första gången i mitt liv. Hon var inte kontaktbar. Plågan pågick ytterligare någon timme fram till ett skoskav räddade mig från en livslång konsumiton av lyckopiller.

Fan vet om det inte varit bättre med en tältpinne i ögat.

Ha det gott där ute.