Det har varit en skön dag såhär långt. Har mest bara varit och så blev det en promenad med en viktig person på efm. Börjar känna mig lite upphetsad nu. Det är nämligen dags att åka till Gävle i morgon och se när Brynäs spöar Djurgården. Det ska bli hur roligt som helst att stå där på ståplats och skrika som en galning. Jag brukar ha lite ont i halsen dagen efter. Jag har allvarliga planer på att ha någon slags röstuppvärmning. Jag sjunger nämligen i kör och där värmer vi alltid upp innan vi börjar joddla. Jag gissar att det är lika här.... att man liksom borde förbereda stämbanden på vad som komma skall.

Ha det gott  där ute.

Det känns nästan omöjligt att vakna idag. Jag vaknade första gången runt kl 08,00 och åt frukost. Skulle bara lägga mig en stund i soffan och titta lite på morgon nyheterna. Tuppade av och sov två timmar till. Jo... visst var det tusan så skönt men... halva dagen har ju gott. En som inte alls har den känslan är min tonårsdotter. Hon har inte ätit någon frukost. Henne fick jag riva i åt kl 01,30 att nu dj.....ar får du gå o lägga dig. Hon sover så sött tills jag skrivit klart detta. Nu ska jag i alla fall samla ihop mig. Måste tänka igenom vad jag ska laga för mat idag. Hade en viss idé med två tonåringar har konsumerat upp en del av innehållet. Det måste nog tyvärr bli en sväng till affären.

Ha det gott där ute.

Jag skulle behöva sätta mig med papper o penna. Det finns en sak jag skulle behöva formulera mig omkring. Jag hittar ingen energi. Ingen lust... att utveckla tankarna just i det spåret. Hur gör man för att hitta energi till något man har så begränsad lust till? Jag vet inte. Jag skulle behöva sätta en viss press på mig. Få någonting gjort... börja åtminstone. Det kanske finns flera förklaringar till varför jag inte hittar energin. Jag känner just nu bara till en. Det är att jag är fylld av helt andra saker som jag behöver ta hand om. Det känns mycket viktigare att just dom sakerna får den energi dom behöver....

Ha det gott där ute.

Det känns inte som tisdag idag.

Ha det gott där ute.

Debatten forstätter att gå varm på mitt inlägg o tak. Det är många tänkvärda kommentarer. Den kanske allra mest tänkvärda är hur det är att bo högst upp i ett hyreshus utan tak. Den oerhört begåvade skrivaren tycker att det vore rimligt med en något lägre hyresnivå på denna våning.

Ha det gott där ute.

Tack för alla tänkvärda kommentarer på mitt inlägg om tak. Jag förstår att det berör många.

Med detta inlägg vill jag önska er alla.

ETT GOTT NYTT ÅR.

Ha de gott där ute.

Nu ska jag skriva om något som dom allra flesta människor har i detta land har men ytterst få tänker på eller uppskattar. Det är på något sätt en total självklarhet för många dock inte för mig. Det gäller tak. Ja... tak på huset. Hur skulle livet vara utan tak? Tänk dig en regning natt du ligger där under täcket och det smattrar på taket. Tänk dig sedan samma situation men utan tak? ... just det, då blir det inte så himla mysigt. Tänk att gå omkring med regnställ inomhus för att man ännu inte uppfunnit taket!! Eller att det kommer ett snöfall och man måste börja med att skotta upp en gång från sovrummet till toaletten!! Detta har ytterst få männsikor reflekterat över och skälet är naturligtvis att för många är det en självklarhet att det finns ett ... tak. Jag vill med detta tunga inlägg starta en folkrörelse för att stärka takens status. Det finns en rad frågor att jobba vidare med. Sköter vi våra tak som vi borde? Kan taken göras annorlunda? För att verkligen förstå takens betydelse i våra liv så kanske vi skulle starta ett hotell utan tak där människor kunde hyra in sig en natt. Ja.. nu när vi upptäckt frågan så kanske det finns fler.

Ha det gott där ute.

Jag väntar på mina skor. Ja.. inte just nu kanske i denna sena kvällstimmen. Det var nämligen så att i början av november (tror jag att det var) så köpte jag mina livs dyraste skor. Ett par handgjorda spanska cowboys boots för nästan 2000 spänn. Det var hos en skomakare i den vackra stad jag bor i. Han hade ett par på sig vid köptillfället och berättade att dom köpte han 1976. Visserligen hade han sulat om dom några gånger men jag föll som en fura i en höststorm på kalfjället för det argumentet. Efter två veckor så började jag känna terrängen genom sulan. Den liksom föll i bitar för att några dagar gå helt av. Jag gick naturligtvis tillbaka till affären. Skomakaren blev röd i ansiktet. Han kunde titta in i hela skon och såg att det var felkonsturerad. Några dagar senare var jag åter i affären och då förklarade han att det tydligen hade varit någon slags spansk pryotyp i fabriken. Det kanske blev lite för mycket Riojavin på den siestan för han hade vänt något järn i hålfoten åt fel håll. Nåja, nu ska det vara ett par nya boots på väg från Spanien. Han skulle ringa mig när dom kom....

Ha det gott där ute.