Det var lite omtumlande idag. Jag har sett en bäbis som var några timmar gammal. Oj, det är inte utan att man blir att fundera lite vad som är viktigt i livet. Hon bara låg där. I sin glasbädd så man kunde titta på henne från alla håll. Sa inte  så mycket. Det kanske var jobbigt att komma ut? Hur känns det egentligen att ha kläder på sig för första gången? Ja... inte minns jag. Är det skönt att kunna sträcka ut benen ordentligt? Jo jag tänker förståss att det är lite trångt i alla fall. Kan man liksom ha ett bäbisperspektiv... på hur man uppfattar världen efter några timmar. Lite svårt är det. Referensramarna måste vara något begränsade på hur livet är på utsidan. Det kanske är så att man bara är.

Ha det gott ni på utsidan.