Så var det då dags att runda av arbetsveckan. Känner mig tömd på energi. Det känns som om man jobbat en tag med lite för högt varvtal för att hinna med riktigt. Det ska bli skönt att sänka varvtalet under några dagar. På tisdag sitter jag i denna stol igen efter som jag ska börja en högskolekurs på måndag. Det var skönt att sjunga igår i kören men jag får lov att erkänna att jag blev lite överraskad över att den ord ledaren inte var där. Det var en annan tomte. Det var förmodligen inte några större fel på honom men han hade ett annat sätt att leda kören som inte kändes lika inspirerande. Ikväll ska jag ha ett trevligt möte. Jag räknar med att fylla på lite energi.

Ha det gott där ute.

Skolan har hör av sig. Det kom ett massutskick via  maillistan att det var dags för någon slags föräldrasamling såhär i början på terminen. Det fanns med en inbjudan till en bowlingkväll bland alla bilagor i mailet. På måndag kväll är det obligatoriskt för eleverna att delta i bowlingen och frivilligt för föräldrarna. Enligt utskicket skulle någon utbränd förälder baka 7 sorters kakor, kaffe, saft m m, m m. Jag tog upp det med min dotter att vi kanske skulle bowla tillsammans  denna kväll med skolan och andra föräldrar. Jag fick en mycket vädjande blick från henne. Hon förklarade att jag absolut inte behövde gå. Det skulle ju bli pinsamt. Så... hur ska man göra? Tydligen är hela ens uppenbarelse pinsam i dom flesta sammanhang. Ska man bespara barnen denna pinsamhet?  Man är fan inte pinsam när man ska följa med till köpcentrat med tjockast möjliga plånbok... då går det bra. Jag får fundera lite på det där med bowlingen....

Ha det gott där ute.

Jag har två tonårstjejer och det har varit samma fenomen med båda. Det jag pratar om är hur dom ungås med jämnåriga. När jag växte upp så hade jag ett antal kompisar. Vi umgicks så ofta vi kunde. Det var ofta en stund på kvällar och mer tid på helgerna men... när dagen var slut så gick man hem till sig och sin säng. Dagen efter träffades vi igen. Ibland hände det att man sov över. Efter frukosten knallade man hem.

Idag är det inte så. I dag är det vanliga läget att man sover över hos varandra så mycket om möjligt. Helst ska man bo ihop hela helgen. Att knalla hem dagen efter finns inte på kartan. Här är man tillsammans. Det händer att det blir tjat mitt i veckan att kompisar ska sova över. Att i det läget planera något slags familjeliv blir mycket svårt eftersom kompisarna alltid går först. Varför tror tonåringar att det är runt dom som jorden kretsar?

Ha det gott där ute.

Jag lyfter på hatten för svenska forbollslandslaget. Dom spelade mållöst igår mot danmark. Jag är så glad att matchen är slut. Som tidningsköpare har jag fått stått ut med varje sportsjournalist våta dröm. Zlatan på svensk mark. Det har inte funnits någon hejd på uppfinningsrikedomen på vad man tycker är värt att skriva om. Vän av ordning kanske tycker att det kan vara någon skriftlig fotbollsutlösning dagen innan match men det har varit så i en VECKA. Jag tror jag avstår att köpa tidning idag. På aftonblades nätbilaga uppmanar Sinom Banks mig att köpa träskor. Jag har inte orkat läsa vad han skriver. Jag orkar inte mer information om någon som har ont i en tå. Jag orkar inte läsa mer ifrån jornalister som har som mål att fylla så många sidor som möjligt och det får stå vad fan som helst bara det handlar om fotboll.

Nu ska jag åka o köpa skor åt min dotter

Ha det gott där ute.

Idoga läsare av min blogg har tidigare läst om den koppling som finns mellan barnidrott och utbrända föräldrar. Hur man tvingas sälja polkagrisar... bingolotter... och skjutsa helg efter helg till div matcher. Ska man vara säker på att inte koppla av på sin fritid så är ett säkert sätt att låta sig "dras in" i barnens idrott.

Det var men med förhoppning om något annat jag såg fram emot min dotters val att konfrimera sig. Det är lugnt... trodde jag. Kyrkan har stålar och hon kanske får lära sig något bra utan att man som förälder ska ansvara för allt. Det visade sig vara ett totalt misstag av mig att tänka så. Direkt startade man med ett "lära-känna-varandra läger". Det behövdes föräldrar som ställde upp som ledare. Nåja, det struntade jag i o trodde kusten var klar. Nä... nu har dottern släpat hem en massa kakburkar. Det ska säljas kakor i grannskapet för att få in pengar. Jag ser med fasa fram emot att nästa steg är bingolotterna ska dyka upp. Fick i veckan hem ett brev. Till målsman för XXXXXX stod det. Det var alltså till mig. Jo.. här får jag information om en massa aktiviteter i kyrkan. Totalt 9 stycken under september. Det är allt från högmässor till att vi ska samla ihop grönsaker. Det oroar mig att den kalender vi fick bara sträcker sig september ut. Det kan vara så att kyrkan tänker skicka mer information om nya förväntningar. Jag vill inte....  jag är inte med i kyrkan... jag tänker inte bli utbränd på vare sig kyrkan eller fotbollen....

Ha det gott där ute.

Jag har sovit ovanligt gott i natt. Det är förmodligen denna energitömmande vecka som gjorde sitt. Jag hade någ lite minus på sömnkontot. Vad ska jag göra idag då? Jag har inget större aning och det känns skönt. Någon form av motion måste jag genomföra och någon föda måste inköpas men sedan..... Det ser lovande ut på regnfronten. Kanske kan man hoppas att det utvecklas till dagsregn och därmed blir filten i soffan och brasan i spisen ett givet innehåll i mitt liv. Kanske kan dagen innehålla även något trevligt möte. Det känns skönt att dagen får forma sig själv när man lever med en kalender som styr varje dag o minut under arbetsveckan.

Ha det gott där ute.

Oj, vad trött jag är. Det har varit alldeles för mycket dom senaste dagarna. Det har handlat om jobbet och att nästa varje minut har varit "spikad". Igår var jag till Stockholm och det var en heldagssittning på Sheraton. Det låter flådigt men träsmaken smög sig på när den ena prominenta byråkraten efter den andra skulle prata. Bland dom mer meningslösa pratarna var vår socialförsäkringsminister. Jag uppfattade det som om hon läste från ett färdigt tal och när hon efteråt fick frågor så blev det vanligaste svaret: det var en bra fråga, den tar jag med mig. Att på hemvägen, efter denna långa dag, bli sittandes i Sellnäs blev nästan övermäktigt. Förkrigståget stod still en lång stund innan det rasslade igång igen. Även dagen i dag har gått i 100 km i timmen. Nu har det lugnat ner sig. Jag ska avsluta och gå hem. Íkväll blir det inte många knop...

Ha det gott där ute.

Här om dagen så ströläste jag en tidning. Snubblade förbi ett antal rubriker varav en dök upp i mitt huvud senare. Det var om en bok som hette "vikten av att prata högt med sig själv". Jag läste aldrig det som stod om boken men några dagar senare så fanns tankarna där om rubriken. Jag pratar högt med mig själv ibland (det händer t o m att jag sjunger) och jag har ganska trevligt när jag gör det. Ibland kan det bli väldiga diskussioner om saker o ting. Jag har aldrig funderat på om det finns något särskilt värde i det. Snarare så att man kolla lite då o då att ingen hör vad man säger istället. Men ... jag tror det finns ett värde. Just det där när man formulerar sig om något och själv hör hur man uttrycker det. Då får orden en viss kraft. Låter det rimligt det man säger? Man kanske upptäcker att man behöver hitta flera ord för att få fram det man egentligen menar? Om man nu övertygat sig själv om något så kanske man kan släppa frågan eller gå vidare till något mer angeläget. Jo.... det är bra. Jag ska prata mer med mig själv.

Ha det gott där ute.