Jag prenumererar på "Ett ord". Varje dag får jag bakgrunden på ett ord i min mailbox. Idag var det om ett djur.

Det stod såhär. Redan 1667 visste vi i Sverige vad Orangutangen var. Åtminstone är det då som ordet dyker upp i skrift. Stavningen skiljde sig från dagens nästan hundra år senarei en reseskildring utgiven 1735: "sedemera besågo vi en Oran Utan, en slags stora babianer.

Ordet kommer från det malaysiska språket. Oran betyder människa och Utan betyder skog. Så... då blir det alltså skogsmänniska.

Ha det gott där ute.

Det har varit en slapp dag idag. Mest har jag häckat framför tv:n och tittat på friidrott. Det var så klart kul att det gick bra för Carolina C. Nä... jag har ätit o sovit. Hämtade dotter hon farmor och ungicks med mina föräldrar några timmar. Handlade mat och lyckades till slut förhandla till mig telefonen av min tonårsdotter för ett telefonsamtal till min gode vän. Det var som vanligt givande. Nu får jag avsluta detta svammelinlägg. Sopranos börjar vilken sekund som helst.

Ha det gott där ute.

Det går mot hösten. Det känns inte bara på vädret och den annorlunda luften det märks på andra sätt också. Jag tänker  framför allt på två. Vardagslivet har återgått till någon slags normalliv med struktur. Tonåringen ligger inte o grymtar i sängen drygt halva dagen. Det märks också på att det varje dag ligger ett halvkilo lappar från skolan på köksbordet som ska skrivas under. Skolan... ja. Tänkte skriva om ett förskräckligt föräldra möte där som gick av stapeln för ett år sedan. Det har satt sådana spår i mig så jag inte vågat skriva om det tidigare.

Det tilldrog sig en bit in på höstterminen. Det var väl några olika saker på dagordningen men det viktigaste punkten var ordningen i klassen och hur hårt läraren kunde ta i när det gäller den enskilde eleven. Det inleddes med att ordningsreglerna delades ut och små grupper bildades av föräldrarna. Mötet leddes av tre lärare som inte på något sätt utstrålade auktoritet. Dom hade säkert 5-600 högskolepoäng tillsammans. Jag har naturligtivs inte sett deras kursinehåll men gissar att dom kan skrapa ihop 5-10 poäng tillsamman i konflikthantering.

Nåja, som första punkt på ordningsreglerna stod att det var förbjudet att ha explosiva saker med sig i skolan. Jag höll på att trilla av stolen. Vad betyder det? Är det bomber i skolan? Kan jag som ansvarig förälder skicka mitt barn till skolan om det finns sådana risker? Om det nu finns en sådan regel så måste det ju betyda att det finns bomber eller andra explosiva saker i skolan.

Mina tankar gick nu tillbaka till mina föräldrar. Jag minns när jag var själv hemma o väntade på att dom skulle komma hem från föräldramöten. Hur var det då? Pratade dom om bomber på sina klassträffar? Jag minns aldrig att min far pratade allvarligt med mig att :nu lille XXXXXX så har vi föräldrar kommit överens om att det är förbjudet att ha bomber i skolan, aj aj.

Nä.. jag tror inte jag har glömt. Frågan är varför finns det som en regel i skolan nu.. på 2000-talet. Svaret finns i sammhällsutvecklingen och framme vid kateden. Som jag minns min skolgång så fanns det auktorieter i skolan. Vuxna som vågade kliva fram och säga ifrån. Kanske var det också så på föräldrasidan. (blir lite mer osäker där då jag bara haft två föräldrar). Så här står dessa tre osäkra lärare framme vid kateden och vider sina händer om hur dom ska hantera auktoritetsproblem i skolan. För att hitta något litet stöd för att våga tycka något till eleverna så måste man skriva ner regler. Alltså om skolan o rektorn har skrivit att man inte får ha bomber så får man inte det. Jag menar att det är en farlig pedagogik. Så här efteråt har jag kommit på att ett klart o tydligt skriftlig markering mot nervgas kanske skulle var på sin plats. Det måste finnas en slags sunt förnuft som man som vuxen vågar stå för. Men... percis som det finns curligföräldrar så finns det naturligtvis även curlinglärare....

Ha det gott där ute.

Lördag... klockan är 11.... och jag har knappt vaknat. Jag gick upp vid 8-tiden och åt frukost. Gick till Tv:n o skulle slappa en stund. Det var ett ganska spännade program om usa och andra världskriget. Det var också oändligt långa reklampausar och där föll min nyvunna vakenhet till helt andra nivåer. Jag kroknade helt och somnade igen. Visst var det skönt men... nu måste jag ta mig samman. Har ingen riktigt klar plan för dagen mer än att jag måste göra något i motionsväg. Från tonåringens rum hörs inte ett ljud. Det känns skönt med en oskriven dag.....

Ha det gott där ute.

Det är fredag och det känns bra. Dagen till ära har jag tagit på mig en vit skjorta. Det känns, så klart, skönt att vara ledig några dagar.

Har du fått ett leende eller ilsken blick någon gång? Det har du säkert och jag också. Varje gång har jag förundrats hur mycket känslor man kan förmedla med en blick. Det kan bli otroligt kraftfullt. Jag har ett exempel. Jag jobbar på en kvinnodominerande arbetsplats och ibland åker vi  någonstans i bilen och besöker olika ställen. Då ska bilen parkeras. Nu kan det ju vara lite känsligt att påstå att kvinnor är sämre bilförare men... Om vi säger så här då att jag tror att kvinnor parkerar efter en annan princip. Det som händer är att den körande damen tar sats och så körs bilen i p-rutan. Ett förnöjt leende sprider sig på damen att ingenting gick sönder denna gång heller men... vänta lite. Bilen står snett i rutan och det går inte utan kamp att komma ut på ena sida. Det verkar inte på något sätt registreras av damen. Ekipaget står ju still och den rörliga delen av färden är ju avslutad. Vi ett ( och det blev bara ett) tillfälle påpekade jag att trots personlig viktminskning så var det förenat med stora ansträningningar att ta sig ut genom dörren. Den blick jag fick då var inte att leka med. Total oförståelse... ilska. Ja.. man kan nog lägga in det mesta i den blicken. Sedan dess har jag studerat ivrigt hur parkeringsmomentet går till. Jag uppfattar det som att damerna parkerar efter principen att "så här blev det idag". Alltså att inget blev påkört. Bilen står still. Färden är avslutad. Nu står bilen som det blev. Hm......

Ha det gott där ute.

Vad är det som händer egentligen i ditt liv?

Ha det gott där ute.

Så har då sveriges största (?) tidning satt igång tankarna igen på mig. I dagens Aftonblad kan man läsa att Ulf Larsson, mannen som gett den manliga anorexian ett ansikte, ska bland askna efter dig själv med askan efter hans avlidna hundar. Lite nöjd ler han in i kameran på bilden i tidningen och håller upp två kartonger som jag antar innehåller askan av hans tidigare hundar. Men det är egentligen inte det min reflektion ska handla om utan vad som gör att denna sak hamnar i tidningen.  Kan det vara så... att det är total nyhetstorka och någon journalist (i detta fallet Marie Hagström) tänker att va fan... jag kokade ihop något som min chef blev nöjd med förra gången jag gjorde något på den där stollen Ulf Larsson. Jag tar o ringer honom igen.

Eller kan det vara så..... att Ulf Larsson har det lite knackigt med jobb och förstår att här gäller det att synas till varje pris. (Jag misstänker att i hans jobb som skådespelare så..... om man inte syns så finns man inte.) Så Ulf ringer då sin kontakt på Aftonbladet. Några nya jobb har han inte och berätta om så det kanske går att komma in i tidninge om jag kör ett snack om det där med askan.

Det som är min undran är vad är det som gör att detta hamnar i tidningen? Hur tänker Maries chef när han tar beslutet att detta är värt att ta upp i en rikstidning?

Ha det gott där ute.

Ni som läst min blogg tidigare vet att jag tagit upp detta oerhört viktiga ämne tidigare. Naturligtvis har även expressen tagit del av mina inlägg och i dagens nättidning kommer repotaget vi alla väntat på. Under rubriken "älgarna fiser och skitar ner miljön" kan man få mer kunskap i detta viktiga ämne. Det visar sig att en älg fiser så mycket att den släpper ut 2100 kg koldioxid per år. Det motsvarar 1300 mils bilkörning. Vidare kan man läsa att förra året sköts ca 82000 älgar under jakten det motsvarar 172 200 ton kolidoxid. Kor släpper väder något mindre men är o andra sidan fler. Det är dags att ta dessa frågot på allvar. Läs gärna i expressen.

Ha det gott där ute.