Jag brukar putsa mina skor. Gillar att dom är rena o fina och för ändamålet har jag inköpt skokräm o borste. Skokrämen har varit den där sorten med en slags svamp i änden på en tub. Man har strukit på krämen med svampen och borstat efter med en skoborste. Jag har i flera år varit missnöjd med skokrämen. Jag inbillar mig att lädret i skon håller bättre om man återfettar skon med hjälp av krämen men den där tubkrämen han mest kännts som att stryka på nog slags svart vätska.

Idag bestämde jag mig för att reda ut saken. Tog ett allvarligt snack med en skoförsäljare i stan som jag har ett visst förtroende för efter ett antal skoinköp. Det visade sig att det finns åtminstone två sätt att se på detta med skokräm. Den där tubkrämen är en slags nödkräm. Den innehåller mycket lösningsmedel och ska bara användas ibland när man har bråttom och inte har tid att putsa skorna mer än som hastigast. Lösningsmedlet torkar ut lädret och på sikt så minskar man skons livslängd.

Men va fan, här har man stått o gnidit och kämpat med skorna och egentligen har man gjort sitt bästa för att dom ska ta slut så fort som möjligt. Varför har inte skomannen upplyst mig om det? Nu slog jag till och köpte en klassisk burk med skokräm. En sådan där som svenska försvaret har haft dom sista 40 åren. Skomannen förklarade att just den krämen skulle jag ha om jag var beredd att lägga en stund på att putsa skorna. Den hade motsatt effekt mot tubkrämen. D v s att den skyddade skon och förlängde livslängden....

Ha det gott där ute.