För en tid sedan var min kompis bjuden till en av sina kvinnliga kompisar på annan ort. Det var, för honom, både en stimulerande och skrämmande tanke att på kalaset skulle det komma ett 10-tal kvinnor o en man, nämligen han själv. Jag är mycket glad över att ha en vän som inte inser ev svårigheter utan tar sin an allt som en utmaning. Väl där fann han sig sittandes lite väl avsides. Han sökte upp några damer och fann sig till slut pratandes om sång och div körövningar (som var en annan av hans utmaningar en gång i tiden) Damerna blev mäkta imponerade av hans oerhörda kunskaper i sång. Eftersom det var ett födelsedagskalas så kom en kvinna på att här skulle naturligtvis sjungas för jubilaren. Han insåg genast att här kommer nästa utmaning. För ett kort ögonblick ångrade han sig djupt... att ha berättat så detaljerat och entusiastiskt om sångövningarna. (Han hade bestämt sig för sitt deltagande i kursen några år tidigare då han fått klart för sig att ett ytterst fåtal skulle behöva ha huvudvärk efter kursen...) Tillbaks på kalaset... Likt en en pånytt född Egon Kärrman tog han nu befälet över dom damer som blivit övertygade att här fanns hemligheter att upptäcka. Ett helt gäng la sig på rygg på golvet och börjande "cykla" med benen i luften. Vilt sjungande "ja må hon leva". Det var oklart varför dom skulle ligga på rygg på golvet men det var antagligen någon slags avledande manöver (Egon Kärrman var faktiskt militär). Sånginslaget visade sig bli kvällens höjdpunkt. Från alla rum i huset strömmande damer till och det skrattades o kommenterades på ett positivt sätt. Min kompis hamnade centrum under återstoden av kvällen. Hade han inte varit så blygsam så skulle han säkert kunna få leda körövningar i kalasstaden under lång tid framåt. Ha det gott där ute....