Hej! Jag har blivit ombedd att skriva något om otrohet. Tja... om det har det väl skrivits mycket. Man kan säkert se det på olika sätt. Jag tänker så här att när det har gott så långt som till att otroheten existerar så har det gått FÖR långt. Det finns väl ingen som tycker att det är jättebra om ens partner är otrogen MEN... det är liksom inte där det börjar. EN slags otrohet börjar i vardagen med bristen på kommunikation. Den ena (eller båda) håller masken. Säger inte vad man tycker... är till lags. Man undviker alla svåra samtal om viktiga saker. Att gå länge i en sådan relation gör... att man gör "våld" på sig själv till slut. Det är då en del börjar spana efter gräset på andra sidan ån....Tänk... hur lätt det är att tappa bort varandra....Ha det gott där ute.