Jag har blivit ombedd att berätta en sann historia ur mitt rika liv.Tänk hur det kan bli galet när det blir tryckfel i tidningen.Jag kände en man en gång som jag tycket mycket om att besöka. Han bodde en bit "på sidan om" i en stuga. På gården hade han ett stort uthus som rymde ett snickeri. Han gjorde fantastiska möbler. Det var en glädje att besöka honom. Han tog sig alltid tid att bjuda på en kopp kaffe och berätta om det han gjorde. Kanske var det så att han var extra pratsugen när man hälsade på för han var ganska ensam. Så gick det för honom som det går för oss alla till slut. Livet tog slut och i tidningen kunde man läsa i dödsannonsen...... närmast sörjande två bräder.Ja.. nog var han ensam.Ha det gott där ute.