Visst märker man att åren går men så stor skilland upplever man inte i vardagen. Om jag tänker efter så känns det inte särskilt annorlunda än då jag var tio år yngre. Förhoppningsvis är man lite klokare av livet och att man har lärt sig ett o annat men det känns ju bara bra med den livskunskapen. Den skulle jag inte vilja vara utan på något sätt. Men så märker man ändå att livet har sina epoker eller perioder och så ska det väl vara. Idag har jag varit ute och burit in dom sista sakerna i lekstugan på tomten. Den ska säljas. Barnen har inte besökt den på flera år nu för att dom är för stora. Jag minns när vi fick hem den. En stor lastbil kom in på gården och alla var samlade och såg när den lastades av. Den familjen finns inte kvar... Det lektes ordentligt några år i den. Jag målade en del och fixade med taket som läckte in efter varje vinter. Nu är den såld. Förhoppningsvis blir den till glädje för något annat barn. I sommar kan man säkert se märken i gräsmattan var den stått. Nästa sommar så finns det inga spår kvar. Så var den perioden i ens liv spårlöst förbi.Ha det gott där ute.