... ja inte Åsa Rasmusson utan en betydligt mer närvarande dam. Jag var nere på gymmet och stånkade i div maskiner. Det gick hur bra som helst med benen och sedan var det magen som skulle få sitt. I en rörlese där så skymtade jag henne längs bort i lokalen. Jag vet inte vad hon heter. Har sett henne på stan. Tror att hon jobbar som personligassisten men nu var det flera veckor sedan jag såg henne senast och så dök hon upp idag. Ja, här gällde det att välja maskiner nu så att man hade bra uppsikt. Hon körde ett ordentligt stretching program men... så långt bort. Jag fick kasta om alla min planer. Kunde bara köra i dom maskiner som var vända åt ett håll men va fan.... Ja... där satt man o titta. Som vanligt snurrade tankarna om man skulle gå dit. Kanske kunde man låtsas tappa vattenflaskan i huvu`t på henne och få kontakt. Nä.... ingen bra metod. Tänk om jag skulle lägga mig brevid och sträcka ut.... Nä va skulle jag säga. Ja, o så där tänker man och vips. Går hon iväg o ska duscha. Borta.... Fan..

Ha det gott där ute.