Jag har överlevt vedhuggningen i helgen. Jag är någorlunda vältränad men det blir så otroligt intensivt när man går från kontorsnisse till att bli skogsarbetare sådär över en helg. Muskler som för länge sedan sjunkit ner i en slumrande tillvaro ska helt plötsligt prestera.....

Jag har tänkt.... jo, jag brukar det. Jag har tänkt på en sjuka som är vanlig bland människor idag. Detta med att inte kunna säga nej eller att vara så tillags. Kanske allra mest i mitt jobb (men också privat) så möter jag människor som har svårt att säga nej. Det blir jobbigt att förklara... eller man vill inte göra någon ledsen.... eller kanske allra vanligast så har man en egen bild att man har någon slags outtalad förväntning att man ska vara si eller så fast man egentligen inte vill.

Så... gör man så. För en del människor blir det som att göra våld på sig själv. Man deltar i ett sammanhang man inte vill.... eller lever i en relation man inte vill eller....  Men det är inte "bara" att man inte klarar att säga nej det är också på det sättet att man har inte ett språk för svåra saker. Man vet inte hur man ska säga. Och då säger man inget.....

Ha det gott där ute.