Det här tilldrog sig en morgon den 6 februari 2007. Det var oändligt mörkt den där morgonen när jag vaknade. Visst lyste nattens nysnö upp en del men - 18 på termometern gjorde sitt för att hålla tillbaka glädjen över att det äntligen var fredag. På väg till jobbet så började jag planera för helgen. Jag behövde naturligtvis handla. Det var som vanligt en fredagsfråga. Till det behövde jag en del kontanter så ett bankbesök var givet. Det blev en lucka på förmiddagen så jag avverkade mina 75 m som jag har från min arbetsplats till den bank som förvara mina pengar till sämsta möjliga ränta. Redan på håll så jag en frusen liten människosamling framför bankdörren. Som nr två i kön fram till bankomaten stod en äldre dam. Hatten satt lite på sned och i en vindpust så flög den av. Då blottade ett hår som den morgonen inte hade fått sedvanlig uppsättning. Efter en löptur på ca 10 meter hann hon ifatt sin hatt. Raskt borstade hon ur en del snö som fortfarande föll.

När jag nästa var framme vi bankmatkön så hände något längre bak. Det var en yngre man som halkade på en isfläck. Tydligen tog fallet illa. Han låg kvar enstund och vred sig i smärtor. Två män hjälpte honom på fötter och frågade hur det gick. Han svarade något som jag inte uppfattade men tolkade som om det kanske inte gick helt bra. När jag sedan kom fram till kön så kunde jag se personernas ansikte. Flera var högröda i ansiktet av kylan. Några hade en tom blick när man stirrade framåt i kön. Det var en kompakt tystnad. Det var bara vinden som hördes till ett tyst komp av den snö som föll allt tätare.

Själv tog jag kurvan runt kön och gick in i banklokalen. Där fanns ett tänt ljus vid kassan. En vacker kvinna i 30 års ålder log mot mig och önskade mig en trevlig dag när hon hjälpt mig med mitt ärende. Hon avslutade med att fråga om jag ville ha ett bankomatkort. Jag log tillbaka och svarade nej.

Ha det gott där ute.