Här om dagen så ströläste jag en tidning. Snubblade förbi ett antal rubriker varav en dök upp i mitt huvud senare. Det var om en bok som hette "vikten av att prata högt med sig själv". Jag läste aldrig det som stod om boken men några dagar senare så fanns tankarna där om rubriken. Jag pratar högt med mig själv ibland (det händer t o m att jag sjunger) och jag har ganska trevligt när jag gör det. Ibland kan det bli väldiga diskussioner om saker o ting. Jag har aldrig funderat på om det finns något särskilt värde i det. Snarare så att man kolla lite då o då att ingen hör vad man säger istället. Men ... jag tror det finns ett värde. Just det där när man formulerar sig om något och själv hör hur man uttrycker det. Då får orden en viss kraft. Låter det rimligt det man säger? Man kanske upptäcker att man behöver hitta flera ord för att få fram det man egentligen menar? Om man nu övertygat sig själv om något så kanske man kan släppa frågan eller gå vidare till något mer angeläget. Jo.... det är bra. Jag ska prata mer med mig själv.

Ha det gott där ute.