Jag har två tonårstjejer och det har varit samma fenomen med båda. Det jag pratar om är hur dom ungås med jämnåriga. När jag växte upp så hade jag ett antal kompisar. Vi umgicks så ofta vi kunde. Det var ofta en stund på kvällar och mer tid på helgerna men... när dagen var slut så gick man hem till sig och sin säng. Dagen efter träffades vi igen. Ibland hände det att man sov över. Efter frukosten knallade man hem.

Idag är det inte så. I dag är det vanliga läget att man sover över hos varandra så mycket om möjligt. Helst ska man bo ihop hela helgen. Att knalla hem dagen efter finns inte på kartan. Här är man tillsammans. Det händer att det blir tjat mitt i veckan att kompisar ska sova över. Att i det läget planera något slags familjeliv blir mycket svårt eftersom kompisarna alltid går först. Varför tror tonåringar att det är runt dom som jorden kretsar?

Ha det gott där ute.