Så har jag då ägnat en del av kvällen till att skriva klart mitt första reflektionsprotokoll till kursen jag går. Noggranna läsare av min blogg minns att min lärare har tänder som en bäver och ser ut som en orienterare. Jag är oklar över om jag lärt mig så mycket mer än vad jag kunde tidigare. Visst är det ett värde att formulera sig i den kunskap man har. Att få den på papper och bedömd. Att väga den mot andras kunskap men frågan återstår om det har varit värd att ta en hel del av tiden från min helg och en hel del kvällstid? Nåja.. jag får väl ge kursen mer tid.

Det känns mycket mer som väl använd tid att jag lyckats laga mina skor. Gick till stadens skomakare med ett par skor där sulan var utsliten men överdelen i mycket gott skick. Med ett fnys dömde denna yrkesman ut mina skor. Det finns inget annat än göra än att kasta skiten..... förklarade han fast med något finare ord.

Det där sporrade mig lite. Tänk om jag skulle knäcka skomakaren? Sagt o gjort gick jag till stadens skoaffär. Han var naturligtvis inte sen att föreslå en affär där jag fick två sulor av högsta kvalite från korea och han en försvarlig del av dom kontanter jag hade i min plånbok. En rejäl limtub bytte också ägare. Nu har här limmat i dagarna två. Ångorna har hängt tunga i huset och jag har inte sett av mina katter sedan slutet på förra veckan. Sulorna sitter där. Det känns bra. Ska låta det torka extra länge. Sedan ska jag besöka skomakaren igen...

Ha det gott där ute.