Det är fredag och det känns bra. Dagen till ära har jag tagit på mig en vit skjorta. Det känns, så klart, skönt att vara ledig några dagar.

Har du fått ett leende eller ilsken blick någon gång? Det har du säkert och jag också. Varje gång har jag förundrats hur mycket känslor man kan förmedla med en blick. Det kan bli otroligt kraftfullt. Jag har ett exempel. Jag jobbar på en kvinnodominerande arbetsplats och ibland åker vi  någonstans i bilen och besöker olika ställen. Då ska bilen parkeras. Nu kan det ju vara lite känsligt att påstå att kvinnor är sämre bilförare men... Om vi säger så här då att jag tror att kvinnor parkerar efter en annan princip. Det som händer är att den körande damen tar sats och så körs bilen i p-rutan. Ett förnöjt leende sprider sig på damen att ingenting gick sönder denna gång heller men... vänta lite. Bilen står snett i rutan och det går inte utan kamp att komma ut på ena sida. Det verkar inte på något sätt registreras av damen. Ekipaget står ju still och den rörliga delen av färden är ju avslutad. Vi ett ( och det blev bara ett) tillfälle påpekade jag att trots personlig viktminskning så var det förenat med stora ansträningningar att ta sig ut genom dörren. Den blick jag fick då var inte att leka med. Total oförståelse... ilska. Ja.. man kan nog lägga in det mesta i den blicken. Sedan dess har jag studerat ivrigt hur parkeringsmomentet går till. Jag uppfattar det som att damerna parkerar efter principen att "så här blev det idag". Alltså att inget blev påkört. Bilen står still. Färden är avslutad. Nu står bilen som det blev. Hm......

Ha det gott där ute.