Det har varit en slapp dag idag. Mest har jag häckat framför tv:n och tittat på friidrott. Det var så klart kul att det gick bra för Carolina C. Nä... jag har ätit o sovit. Hämtade dotter hon farmor och ungicks med mina föräldrar några timmar. Handlade mat och lyckades till slut förhandla till mig telefonen av min tonårsdotter för ett telefonsamtal till min gode vän. Det var som vanligt givande. Nu får jag avsluta detta svammelinlägg. Sopranos börjar vilken sekund som helst.

Ha det gott där ute.

Det går mot hösten. Det känns inte bara på vädret och den annorlunda luften det märks på andra sätt också. Jag tänker  framför allt på två. Vardagslivet har återgått till någon slags normalliv med struktur. Tonåringen ligger inte o grymtar i sängen drygt halva dagen. Det märks också på att det varje dag ligger ett halvkilo lappar från skolan på köksbordet som ska skrivas under. Skolan... ja. Tänkte skriva om ett förskräckligt föräldra möte där som gick av stapeln för ett år sedan. Det har satt sådana spår i mig så jag inte vågat skriva om det tidigare.

Det tilldrog sig en bit in på höstterminen. Det var väl några olika saker på dagordningen men det viktigaste punkten var ordningen i klassen och hur hårt läraren kunde ta i när det gäller den enskilde eleven. Det inleddes med att ordningsreglerna delades ut och små grupper bildades av föräldrarna. Mötet leddes av tre lärare som inte på något sätt utstrålade auktoritet. Dom hade säkert 5-600 högskolepoäng tillsammans. Jag har naturligtivs inte sett deras kursinehåll men gissar att dom kan skrapa ihop 5-10 poäng tillsamman i konflikthantering.

Nåja, som första punkt på ordningsreglerna stod att det var förbjudet att ha explosiva saker med sig i skolan. Jag höll på att trilla av stolen. Vad betyder det? Är det bomber i skolan? Kan jag som ansvarig förälder skicka mitt barn till skolan om det finns sådana risker? Om det nu finns en sådan regel så måste det ju betyda att det finns bomber eller andra explosiva saker i skolan.

Mina tankar gick nu tillbaka till mina föräldrar. Jag minns när jag var själv hemma o väntade på att dom skulle komma hem från föräldramöten. Hur var det då? Pratade dom om bomber på sina klassträffar? Jag minns aldrig att min far pratade allvarligt med mig att :nu lille XXXXXX så har vi föräldrar kommit överens om att det är förbjudet att ha bomber i skolan, aj aj.

Nä.. jag tror inte jag har glömt. Frågan är varför finns det som en regel i skolan nu.. på 2000-talet. Svaret finns i sammhällsutvecklingen och framme vid kateden. Som jag minns min skolgång så fanns det auktorieter i skolan. Vuxna som vågade kliva fram och säga ifrån. Kanske var det också så på föräldrasidan. (blir lite mer osäker där då jag bara haft två föräldrar). Så här står dessa tre osäkra lärare framme vid kateden och vider sina händer om hur dom ska hantera auktoritetsproblem i skolan. För att hitta något litet stöd för att våga tycka något till eleverna så måste man skriva ner regler. Alltså om skolan o rektorn har skrivit att man inte får ha bomber så får man inte det. Jag menar att det är en farlig pedagogik. Så här efteråt har jag kommit på att ett klart o tydligt skriftlig markering mot nervgas kanske skulle var på sin plats. Det måste finnas en slags sunt förnuft som man som vuxen vågar stå för. Men... percis som det finns curligföräldrar så finns det naturligtvis även curlinglärare....

Ha det gott där ute.