Rotsakerna är i ugnen. Det är fantastiskt gott att klyfta upp en kålrot... några morötter och en fälkål. På med lite olivolja och örtkryddor. Hel perfekt till grillat.

Under tiden det står i ugnen så har jag en reflektion att delge er. Det handlar om vad människor har i sina garage och den fråga har upptagit en hel del av mina tankar. Bor i ett villa område och har gjort så ett antal år. En del har man lärt känna och andra hus passerar man och hälsar lite kort. Det är märkligt vad människor anväder sina garagen till. Många har massor av kartonger. Div cyklar o pulkor. Några bräder ligger mitt på golvet. Metspön... darttavla. Det där kubbspelet som användes för två år sedan. Ja man har massor av prylar och fyller på det sättet garaget. Utanför garaget står familjens bil. Det kan vara en bil för 150,000-250,000 kr. Den står ute oavsett väder. Regen... snö... o s v. Allt medan darttavlan har det tryggt o varmt. Kartongerna fortsätter sitt still "liv" innanför garageporten. Jag förstår inte prioriteringen. Det är kanske lika bra att man inte förstår allt...

Ha det gott där ute.

Hade en mycket fin kväll igår. Hade får reda på av en kompis att det skulle vara en viskväll här i min lilla stad. I all enkelhet så skulle en kille på cello kompa en tjej som skulle sjunga. Det hela begav sig på en gård som drivs av en frikyrklig församling. Jag var inte helt bekväm med det. Har funderat igenom det där med gud. Det är möjligt att jag inte är helt klar med dessa funderingar men i avvaktan på det så har jag gått ur kyrkan. Hur som helst så fick man väl gilla läget om man nu skulle få höra visorna. Det första som hände när man kom innanför dörren var att man fick en psalmbok i näven. Jag fruktade någon slags psalmernas-allsångskväll ala skansen men.... Nä, vi fick höra på visorna. Det var mycker vackert. En cello och en tjej med light anorexia som sjöng. Lite udda kombination men dom var dukiga. En hurtig kvinna hoppade plötsligt upp och annonserade en paus. Och medans hon gav en massa information så hade vi möjlighet att plocka fram pengarna till kollekten. KOLLEKTEN.... Kära nå´n. Det är var en överaskning. Tidigare hade jag haft en diskussion med den trevliga dam som jag hade med mig att hon anväder, i stort sett, bara kontokort. Det här kunde bli pinsamt.  Hur mycket skulle man lägga? Var det bättre med en massa småkronor som som man släppte på en halvmeters höjd så att det lät mycket i lokalen? Kunde man strunta i det hela med hänvisning till att man gått ur kyrkan? Det känndes lite sent efter som det blev lite av retroaktivt inträde och halva programmet var avverkat. Nåja, snart fanns ingen tid att tänka. En skrynklig sak på ca 80 år satte vänligt men bestämt kurs mot våra platser. Jag vet inte vad sådana saker kallas i kyrkliga sammanhang men jag väljer att kalla henne Håvdam.

Så med ett leende var då Håvdamen framme vid  vårt bord och vi fick lägga i var sin GULD-peng. Ja... det var det jag kallade 10-orna för då barnen var små och erkänn att det känns som ett litet mervädre att det var en peng av "GUlD".

Ha det gott där ute.