Efter att ha stunderat förlagan till Paris Hilton i Leksand så åkte vi vidare till kulturhuset i samma by. En trappa ner fanns en utställning om kurbits och lite om dom människor som gjorde dessa målningar. Det var klart intressant. Det blev väldigt "nära" att se en målning och sedan ett gulnat fotografi på en o annan som faktiskt målat det man kunde se. På ett sätt är det enkla målningar men ändå finns det en känsla i det man ser. Dom typiska kurbitsblommorna finns där men det är alltid några människor också som gör att man får stanna till och fundera över vad det är som egentligen händer på bilden. Det är människorna på bilden jag oroar mig lite för. Det finns ett gemensamt drag på alla män som finns på bilderna och det är att dom är flintskalliga eller har oerhört högt hårfäste. Jo... det var knapert i Dalarna på 1800-talet så man undrar ju om det var B-vitaminbrist. Det är absolut värt ett besök på för det priset att gå in på Leksands Kulturhus.

Ha det gott där ute.

Efter oerhört viktiga inköp på Claes Olsson och Leksandsbröd så närmade vi oss målet för vår utflykt, nämligen Hildasholm i Leksand. Det var den kände ? Axel Munte som 1907 gav en morgongåva till sin 20 år yngre fru som var bördig från England där hon i huvudsak bodde. Stället blev mer som en sommarstuga. Hilda samlade konst o saker från europa och forslade till Leksand. Det är naturligtvis märkligt att i början på seklet fanns det en internationell jetset dam i Leksand. Hon levde enkelt där på sommrarna med endast fem tjänare. Som vanligt blir jag nyfiken på vem hon var som människa. Något arbete hade hon självklart inte. Hon hade en oändlig massa tid att ta död på... så hon började böka i jorden. Olika trädgårdar växte fram runt huset. Man undrar ju kanske om det verkligen var hon själv som bökade eller om det var dom fem tjänarna som gick omkring med ryggont hela sommrarna. Hon måste ha varit en udda personlighet i Leksand  i början på seklet. Likt en Paris Hilton "gled" hon liksom lite ovanpå.

I vanlig ordning roade jag mig också (det gäller att få valuta för pengarna) att fundera över guiden. Jag blir allt mer säker på att det finns någon slags guidkriterie att man ska var så torr som möjligt för att få jobba som berättare. Denna skinntorra kvinna var i 55-årsåldern. Grått hår naturligtvis och för korta byxor. Den övre delen var någon slags stärkt säck som stod ut över den späda kroppen. Det berodde säkert inte på att hon var stelopererad i ansiktiet att några leenden inte förekom under turen.  Nåja, det är ändå värt ett besök om du har vägarna förbi.

Ha det gott där ute.

Jo.. det blev en Dalados i går får man väl skriva nu när klockan passerat midnatt. Har haft en mycket givande dag med en mycket trevlig person i Leksand. Då menar jag inte att det var halva priset på cykelslangar på Claes Olssons i Insjön utan betydligt mer kulturella inslag i tillvaron. Mer än så här blir det inte i natt då jag är så trött att jag ser kurbistar i långa banor. Ska utveckla det lite i morgon.

Ha det gott där ute.