Idag har jag varit med barnen till Gripsholms slott. Det var hur trevligt som helst och kan kan verkligen rekommendera ett besök där. Guiden var trevlig men torr som fnöske. Det var otroligt med tavlor av kungligheter och andra berömda personer. Läste i någon broschyr att det fanns över 4000 tavlor där. När jag kom till tavla nr 1191 så började mitt intresse krokna. Jag tänkte att som en mental paus kan jag titta på andra ansikten d v s dom besökare som fanns i samma guidgrupp som jag. Det kanske var 45-50 personer. Utan att hävda att jag är purung får jag ändå med fog påstå att jag drog ner medelåldern. Vilka vad då dessa människor? Jag började upptäcka vissa likheter. Alltså att vissa hörde ihop. Man hade kläder som påminde om varandra. Det som framför allt drog min blick till sig var att dessa förmodade "par" hade samma frisyr. Även nästa "par" hade samma frisyr. Totalt kunde jag räkna in 8 stycket som hade samma frisyr och därmed kunde vara par med varandra. Nu vet jag att pojkar kan tycka om pojkar men det föll sig så att fyra var män och fyra var kvinnor. Det frisyr som alla hade var snagg. Vi snackar om ordentlig snagg. Från 10-15 milimeter. Jag kunde inte låta pli att roa mig med att tänka på hur det hela gått till. ( I mina tankar var jag nu långt ifrån den torra guidens beskrivning av någon furste i pommern på tavla nr 2019, lugn vi stannade inte vid varje tavla, då har jag varit hemma nästa vecka). Det har naturligtvis gått till så att kvällen före så har allt föreberetts för morgondagens utflykt och som en sista åtgärde för resan så har 4 par tagit fram trimmern.

Efter turen kunde jag inte undgå att hålla mig in närheten av ett av paren på väg till parkeringen. Där besannades min värsta farhågor. En glatt skällande hund blev utsläppt en stund ur den varma bilen. Jycken var trimmad över hela kroppen. Det var 10-15 milimeter...

Ha det gott där ute.

Nu är det slutgiltigt klart. Det blir en familjeresa till Gripsholms slott imorgon. Det ska bli kul. Jag har varit där tidigare men det vara många år sedan. Mina tonårsbarn har aldrig varit där. Inte för två tonårstjejer blir "gripna" av historiens vingslag men jag har märkt att dom kan ändå prata om det senare att vi har gjort någon sådan där historisk aktivitet. Fredagen hoppas jag också blir trevlig. Då ska jag hjälpa min bror att lägga i ett sk "klickgolv". Jag har sett Timell... det går jättefort och är jättelätt.

Ha det gott där ute.

Så var då grannen hemma igen efter årets husvagnssemester. Dom åkte en söndag och kom hem en torsdag (eller möjligtvis fredag). Så gör dom varje år. Tar fram husvagnen och åker bort ca en vecka. Jag brukar prata med dom och som jag minns det så har dom alltid åkt till Öland. Gissar att dom besöker samma camping varje år. Ja... nu är det ju deras liv men jag skulle inte vilja ha det så.

Tänk.... att köpa en husvagn för ca 200,000 kr. Använda den ca en vecka varje år för att åka till samma gräsplätt på Öland. Som skulle kunna lägga ut 10,000 kr på hotell varje år och då skulle pengarna räcka i 20 år.... olika ställen.... nya upptäckter o s v. Då har jag inte räknat med att det kostar att besiktiga vagnen... kanske en o annan reparation och jag gissar att även vagnen kostar i vägskatt. Ja... ja... det är tur vi inte tycket lika..

Ha det gott där ute.

Har pratat med min yngsta dotter. Hon ska sova borta igen i natt. Sommarlov och tonårig = helt gräns o strukturlöst. Helt plötsligt kan det bara uppstå fotbollsfest. Som en slags blixt från klar himmel uppstår ett hundra procent måste. Det är som om jordens mitt utgår ifrån tonåringen och det som händer i övrigt i dess omgivningar ska inrättas efter det. Tonåringen har heller ingen känsla att hon ingår i något som helst socialt system.... där någon är äldre än 20 år. Det finns inte den omvärldsanlys som tonåringen gör. Hjärnan på tonåringen belastas med ett framtidsperskektiv som är minst en timme långt.

Jag hoppas skolan startar snart. Den 20 aug återgår livet till något som blir något mer förutsägbart.

Ha det gott där ute.

Jo... vi var alltså till Stockholm igår jag o mina barn. Jag vet inte för vilken gång i ordningen det var. Vi har haft myket trevligt i den kungliga huvudstaden. Men var sak har sin tid och därför var det inte helt givet att vi skulle göra det ännu en sommar men så blev det i all hast. Vad ni än gör åk inte dit en måndag. Måndagen är någon slags allmän vilodag för massor av museum. Jag fick det klart för mig då jag på nätet letade efter saker vi skulle kunna göra. Jag hittade några ställen som var öppna som jag trodde kunder roa barnen. Det blev bestämt en utställning om Anne Frank i gamla stan. Väl där var det bara att konstatera att uppgifterna var fel. Även här var det stängt på måndagar. Nåja, vi var nära slottet så vi rusade dit för att se vaktparaden. Det hade fllera gjort före oss. Två hundra japaner hade kommit på samma tanke. Normalt sett är inte två hundra japaner ett problem eftersom medellängden (sett till dess japaner jag hade framför mig) är klart kortare än en nordeurope. Men nu hade Niagarfallet börjat. Det regnade ordentligt. Vad tror ni man ser igenom två hundra japanska paraplyer? Inte särskilt mycket. Men vi hörde........ suck.

Dagen avslutades helt hysteriskt i affärer. Försökte själv hitta några skjortor. Det var rea på alla stora varuhus men... Jag menar här kostar en skjorta som är välsydd men ser ordinär ut mellan 1999-1500 kr. Med ett extrapris kanske det hamnar under 1000-lappen. Känlsan inför köpet går från något typ av brutalrån till (tack vare rean) något slags lightrån.  Nu fanns det billigare skjortor på andra ställen men det fick vara. Min shoppingrunda blev synnerligen lyckad. På Sveriges bästa musikavdelning för klassisk musik fick jag fatt i fyra skivor av Mozart. Det blev 16 helt nya stycken. Fantastiskt. Jag har massor av Mozart men att få 16 nya stycken i "en smäll" känns nästan övermäktigt. Jag kommer att ha att lyssna in mig på under hösten.

Ha det gott där ute.

Så var man då hemma från Stockholmsäventyret. Men ett Niagarafall i nacken och några mil i benen så känner man sig lite trött. Det enda som känns lättare är plånboken. Åk aldrig till en storstad med två tonårsdöttrar som anser att meningen med livet är att shoppa. Jag ska skriva lite mer i morgon om min Stockholmsdag. Samla lite reflektioner och svara på frågan varför det är fullständigt obegåvat att åka till Stockholm på en måndag.

Ha det gott där ute.

Rotsakerna är i ugnen. Det är fantastiskt gott att klyfta upp en kålrot... några morötter och en fälkål. På med lite olivolja och örtkryddor. Hel perfekt till grillat.

Under tiden det står i ugnen så har jag en reflektion att delge er. Det handlar om vad människor har i sina garage och den fråga har upptagit en hel del av mina tankar. Bor i ett villa område och har gjort så ett antal år. En del har man lärt känna och andra hus passerar man och hälsar lite kort. Det är märkligt vad människor anväder sina garagen till. Många har massor av kartonger. Div cyklar o pulkor. Några bräder ligger mitt på golvet. Metspön... darttavla. Det där kubbspelet som användes för två år sedan. Ja man har massor av prylar och fyller på det sättet garaget. Utanför garaget står familjens bil. Det kan vara en bil för 150,000-250,000 kr. Den står ute oavsett väder. Regen... snö... o s v. Allt medan darttavlan har det tryggt o varmt. Kartongerna fortsätter sitt still "liv" innanför garageporten. Jag förstår inte prioriteringen. Det är kanske lika bra att man inte förstår allt...

Ha det gott där ute.

Hade en mycket fin kväll igår. Hade får reda på av en kompis att det skulle vara en viskväll här i min lilla stad. I all enkelhet så skulle en kille på cello kompa en tjej som skulle sjunga. Det hela begav sig på en gård som drivs av en frikyrklig församling. Jag var inte helt bekväm med det. Har funderat igenom det där med gud. Det är möjligt att jag inte är helt klar med dessa funderingar men i avvaktan på det så har jag gått ur kyrkan. Hur som helst så fick man väl gilla läget om man nu skulle få höra visorna. Det första som hände när man kom innanför dörren var att man fick en psalmbok i näven. Jag fruktade någon slags psalmernas-allsångskväll ala skansen men.... Nä, vi fick höra på visorna. Det var mycker vackert. En cello och en tjej med light anorexia som sjöng. Lite udda kombination men dom var dukiga. En hurtig kvinna hoppade plötsligt upp och annonserade en paus. Och medans hon gav en massa information så hade vi möjlighet att plocka fram pengarna till kollekten. KOLLEKTEN.... Kära nå´n. Det är var en överaskning. Tidigare hade jag haft en diskussion med den trevliga dam som jag hade med mig att hon anväder, i stort sett, bara kontokort. Det här kunde bli pinsamt.  Hur mycket skulle man lägga? Var det bättre med en massa småkronor som som man släppte på en halvmeters höjd så att det lät mycket i lokalen? Kunde man strunta i det hela med hänvisning till att man gått ur kyrkan? Det känndes lite sent efter som det blev lite av retroaktivt inträde och halva programmet var avverkat. Nåja, snart fanns ingen tid att tänka. En skrynklig sak på ca 80 år satte vänligt men bestämt kurs mot våra platser. Jag vet inte vad sådana saker kallas i kyrkliga sammanhang men jag väljer att kalla henne Håvdam.

Så med ett leende var då Håvdamen framme vid  vårt bord och vi fick lägga i var sin GULD-peng. Ja... det var det jag kallade 10-orna för då barnen var små och erkänn att det känns som ett litet mervädre att det var en peng av "GUlD".

Ha det gott där ute.